Har precis varit nere på gymmet och styrketränat och sprungit 5 km på löparbanden. När jag står där och springer för allt vad jag är värld med ett leende på läpparna. När jag känner hur lycklig det faktiskt gör mig. När jag hör folk säga "det är aldrig för sent". När jag ser Charlott Kallas lyckohopp då hon vinner OS. Var enda gång jag bara knyter på mig mina älskade löparskor, då förstår jag vilket misstag jag verkligen gjort. Då SAKNAR och ångrar jag så in i helvete (för så får man säga när man känner som jag) att jag slutade på Friidrott. I was born to run! Jag önskar av hela mitt hjärta att jag aldrig lagt av med Friidrott! :(
.

haha GALET gammal bild! Tror den är tagen precis efter någon stor tävling på Malmö stadion, då vi kommit två, slått klubbrekord i stafett och gått vidare i tävlingen.