...Den där meningen jag så ofta hör mig själv säga börjar bli lite uttjatad och smått blekna bort.
Ibland önskar jag att jag var två år gammal. Att jag hade en mamma som sade åt mig precis vad jag skulle göra, precis vad som var rätt och fel här i livet. Att jag levde på den tiden då ens största beslut var om man skulle tekna i sitt ritblock, leka med Barbi eller Pyssla. Då det absolut värsta som kunde inträffa var att lilltån skrapades upp eller att en bråkig lillebror tog ens Bamse.
 
Men jag är inte två år, har ingen mamma som bestämmer precis vart mina nästa steg skall leda och min nallebjörn ligger sedan länge nedbäddad långt under sängen.

Nu är det jag som sitter här själv, vuxen!? på 20 bast och funderar över vart livet tar mig här näst.

- På reseledarjobb i solen & värmen?
- Till ett riktigt "välbetalt" jobb?
- På sommar säsong någon stanns längst kusten?
- Till en lägenhet i Göteborg/Lund med plugg & jobb till hösten? - Naaaj Knappast!